Ett steg fram, två steg bak

Idag är det jag, Oskar, som sitter bakom tangentbordet. Jag tror att jag talar för både mig och Philip när jag påstår att detta på många sätt har varit en frustrerande vecka. När veckan påbörjades var vårt huvudfokus att skicka iväg alla olika idéer, arbetsprover och konceptförslag till förlagen. SISU, Bonnier och Norstedts. Efter att detta var gjort började vi jobba med det konceptet som vi tror mest på, "guidekonceptet". Oavsett förlagens intresse och samarbetsvilja så kommer vi att skriva en bok. 

Att "jobba" har inneburit att prata, tänka, skriva riktlinjer, ta en pilates-paus, suddat ut riktlinjer, tänkt lite till, ätit lunch, sorterat fram spår, funderat lite till, tagit en pilates-paus till, sorterat fram bilder, tänkt om gällande våra riktlinjer, ätit kvällsmat, diskuterat våra arbetsrutiner och sen var klockan läggdags och dags att sova. Jag tror att både jag och Philip känt att vi ofta tagit ett steg fram och två steg bak. Det är frustrerande, men samtidigt lite skönt eftersom att det känns som att vi överväger alla alternativ och vänder ut och in på alla idéer och kramar ur allt som går att krama ut ur temat motionspår. Vi tar vårt självpåtagna uppdrag på fullaste allvar.

Philip under en såkallad "pilates-paus", en nödvändighet för att hålla hjärnan fräsch och en utmärkt mötesform!

Jag känner mig väldigt peppad inför detta konceptet och allt vad det innebär. Utan att avslöja allt för mycket kan jag säga att det är nog det konceptet som träffar själva kärnan "Sveriges bästa motionsspår" allra bäst. Topplistor och kändisar är två centrala teman i det nya konceptet. Boken kommer verkligen att handla om just de bästa spåren i Sverige.  En av de många fördelarna med detta är att läsupplevelsen står i fokus, det ska vara underhållande att ta del av Sveriges bästa motionsspår. De motionsspårsrelaterade kändisarnas uppgift att att skapa en bro mellan läsaren och innehållet, motionsspåren. Det känns som att vi efter att i två veckor ha tagit ställning till alla tänkbara konceptmöjligheter tillslut har landat. Skönt. Nu kan vi börja jobba "på riktigt"!

En annan kul sak som faktiskt sker just i detta nu är att Philip är på projektets allra första tjänsteresa. Philip har tagit sig an Gotland och jag är lite avundsjuk eftersom Gotlands bästa spår verkar väldigt, väldigt fint. 

Philip med sin trogne följeslagare inför sitt sin stundande tjänsteresa.

Nästa vecka blir det Philips tur att summera veckan. Då hoppas jag att han kan skriva att vi har kommit in i ett frenetiskt arbetsflyt och att effektiviteten och produktiviteten flödar! Tills dess, simma lugnt.